Krönika: Ja, jag är en gubbe

Snart är den här. Julen, alltså. Eller, snart och snart. I skrivande stund är det 28 dagar och 44 timmar kvar till julafton. Men ändå känns den närmare än vad den egentligen är, och jag är redan färdig med den.

Julen har aldrig legat mig särskilt varmt om hjärtat – tvärtom stör jag mig på den. Eller rättare sagt inte på julen i sig, det är bara att den aldrig tar slut. Den börjar redan i november. "Nej, nej. Det gör den inte alls", tänker kanske du. Men det gör den. Det räcker med att slå på teven och se till att TV4:s logga syns uppe i högra hörnet så kan ni, precis som jag själv, bli utsatta för varuhuset EKO:s fruktansvärda avart till reklamfilm. "Ja, ja. Trött åsikt att börja tjafsa om att julreklamerna redan kommer i november. Det har vi hört förut", tänker kanske du. Och ja, jag håller med. Men samtidigt står första december och lurpassar mitt framför oss. Och när det datumet slår till kommer hela samhället mobiliseras till det totala julmyset. Gator och torg kommer spökas ut i blinkande ljusslingor och röda plastkulor. I alla skolor kommer barnen bli tvångsmatade med Ica basic-pepparkakor och snustorra lussebullar (utan mandel för det äter de inte). Men värst av allt är nog ljudkulissen. Överallt kommer julmusiken dåna – All I want for Christmas is you, Feliz Navidad, men värst av allt, Tänd ett ljus – utan några som helst möjligheter att fly undan. Det sjuka är att det finns dem som tycker om den. Min flickvän till – som jag förvisso egentligen tycker väldigt mycket om – är en av dem. Hon kopplar mer än gärna upp sig mot högtalaren där hemma och vevar i gång någon jullista på spotify medan jag står i ett hörn och överväger seppuku.

Jag vill vara tydlig med att jag inte förespråkar någon slags Edward Blomsk jul där högborgerligt skick och bruk från 1800-talet – samt flertalet olika sätt att förtära fett, saltat kött – står i centrum. Jag vet att det här är världens gubbigaste åsikt, men jag ber er, taggar ner lite. Ta det lugnt och skänk oss andra, oss dödliga, en tanke.

Ja, jag är en gubbe. Men snälla, låt mig vara.