Krönika: En plats att vila hjärnan

Det måste finnas fler som tänker på det här, fler som tänker på det andra och det måste finnas fler som tänker fan hela jävla tiden. Är inte ni också lite trötta på era hjärnor? Jag blir galen av att hela tiden fundera på saker. Det är inslag av oro, inslag av fina minnen, inslag av hemska minnen men mest är det nog mer texten till någon låt man egentligen vill hata. Varför har första tre raderna från 'The outfield – Your Love' fastnat? Jag kan inte ens minnas att jag orkat lyssna på den låten frivilligt, ibland dyker 'Backstreet Boys - I Want It That Way' upp. Ok, den sista låten jag nämnde är en banger jag struntar i vad andra tycker.

Så, alla ni andra som går runt och funderar hela tiden, hur gör ni för att få vila en stund? Själv funderar jag på om man kan uppfinna någon form av "brusljudsreducering" för tankar. Ett litet microchip som man petar in med en nål i hjärnan. Den skulle kunna uppfatta vilka tankar som är produktiva för det man håller på med just då och kunna stänga av irritationen man upplever när någon pratar i telefon på tunnelbanan eller bussen med högtalare på. Fan, vad rik jag hade blivit om jag lyckades uppfinna något sånt. Vilka fler funktioner hade jag byggt in i det här chipet? Det hade varit riktigt nice om den kunde göra en mental checklista att följa, som man inte glömmer bort.

Jag gillar ju checklistor men så fort jag påbörjar en så tappar jag bort den. Vore riktigt fett också om den gjorde så jag kunde kontrollera lampor och olika hushållsapparater med bara tanken. Då skulle man ju också kunna lägga in ett smidigt GPS-system så man inte går vilse hela tiden när man ska någonstans i Stockholm och man förlitar sig på sitt lokalsinne och minne och ens övermod skriker "vem fan behöver Google Maps, jag vet precis vart den restaurangen ligger" sen dyker man upp 20 minuter senare än planerat.

Fast om jag lyckats uppfinna ett sådant chip kanske man inte skulle komma på geni-idéer som denna… Skulle jag då ens kunna spela upp riktigt tunga låtar i huvudet när det passar ett visst humör jag är på. Vad hade hänt med min fantasi? Om jag går runt med ett chip i skallen kanske staten kan spionera på mina kreativa tankar och sno dem för sin egen vinning!

Nej! Mina tankar är mina och ingen ska fan ta dem ifrån mig, inte ens jag själv…! Mina tankar må vara en orkan som konstant distraherar mig, men dem gör mig ändå till den jag är. Den plats jag vilar hjärnan får nog vara i den storm jag kan trivas i, det är i alla fall jävligt bra musik där.